”Jag skriver för att det är så fantastiskt roligt!”

Vi vurmar för skrivande och allt runt omkring skrivandet.
Oavsett om det är dagböcker, minnesanteckningar, berättelser, dikter, bloggande, dramatik, fabel, insändare, krönikor, kåserier, lyrik, noveller eller romaner.

Och vi är väldigt nyfikna på hur det är att vara författare.
Därför träffade vi Jessika Devert, som bor och verkar som författare och journalist i Göteborg.
Kanske har du redan läst eller lyssnat på någon av hennes böcker, hon är väldigt produktiv. Senaste två åren har hon kommit ut med hela fem böcker!

Just nu aktuell med romanen En av fyra.
– Min hittills viktigaste bok, säger Jessika

Och det är en viktig bok. Den lyfter på ett skrämmande sätt den psykiska och fysiska misshandeln en av de fyra kvinnliga kollegorna i boken utsätts för –  i sitt eget hem. Jessika vill belysa vikten av att våga fråga om man misstänker att någon utsätts eller inte mår bra. En bok om kvinnlig vänskap, om att bryta ner fasader och att våga vara vänner över alla gränser.
Vi säger – läs den!

Vad säger Jessika om skrivandet då?
Vi ställde en massa frågor små som stora, när vi träffades över en kopp kaffe.

– Jag skriver för att det är fantastiskt roligt. Att hitta på historier, karaktärer, handling och väva ihop en helt ny historia är superkul! Man bestämmer helt själv hur alla ska bete sig och inget är så härligt som när det blir bra tvister och härliga vändningar i manuset.

När och hur började du skriva?

Till skillnad från många andra så har jag inte alltid skrivit. Jag visste nog tidigt att jag var duktig på att stava, skriva och på språk, men att jag skulle ha det som yrke fanns nog inte riktigt.
När jag var drygt tjugofem gick det upp för mig och jag sökte till Journalisthögskolan och kom in. Sedan dess har jag skrivit.
Jag har aldrig sett det som något jag måste göra för att få ur mig det jag har inom mig, men när jag insåg att jag kunde göra något så roligt som att skriva och dessutom leva på det, då körde jag på!
Våren 2000 gick jag ut journalisthögskolan och efter ett par vändor på Aftonbladet och Expressen blev jag frilans. Det har jag varit i över tjugo år nu.

Din första bok, hur blev den till?

Min första feelgood, Dagboken jag aldrig skrev, är en Bridget Jones-historia och när jag såg den gamla filmen med Renee Zellwegger insåg jag att den inte längre var aktuell för mig, som då varande 48-åring.
I filmen är hon singel, vill ha familj och försöker göra karriär. Jag var på andra sidan, var både gift, skild och gift igen, hade barn och egen frilansfirma. Mina problem var helt annorlunda. Det handlade mer om klimakterievallningar och knepiga relationer till åldrande föräldrar. Alltså skrev jag den där dagboken för femtioplussare.

Vad är inspiration för dig?

Inspiration är det som gör att jag kan låta fantasin gå bananas.
Jag hör något, ser något, läser något och sedan bygger jag på det. Det har legat till grund för tre barnböcker, fyra biografier och elva romaner.

När och hur blir du inspirerad?

Överallt!
Jag ser på teve, snackar med folk och gräver i människors hjärtan och hjärnan.
Det var nog därför jag blev journalist. Människor och deras relationer och beteenden är det mest inspirerande jag vet, oavsett om jag håller med i det de säger eller gör. Det kan vara väldigt fascinerande att ha en karaktär som man inte alls tycker om eller håller med. Då får man tänka till och försöka se det från den personens synvinkel och det i sig blir också utmanande och inspirerande.

Inväntar du inspiration eller skriver du och den kommer?

Både ock.
Det är en myt att inspirationen bara kommer, det kräver oftast lite förarbetet. Kanske har jag utarbetat en idé om vad jag vill skriva och om vilka, och sedan sätter jag mig och skriver själva handlingen, men då har jag redan en inspirationsgrund, kan man säga.
Jag vet vilka mina karaktärer är och hur de reagerar i olika situationer och då kan man spinna vidare på det. Ibland skriver jag ett tag och så tar det stopp. Då måste jag lägga ifrån mig historien och göra något annat. Gå och träna, läsa något, se en tv-serie och efter ett par timmar så har jag löst knuten och kan återgå.

Det kanske är inspiration? Eller så är det bara hjärnan som måste komma ifatt.

Hur går det till rent praktiskt när du skriver?

Jag skriver när jag bestämt att jag ska skriva. Aldrig på nätterna, det orkar jag inte.
Jag brukar åka utomlands ett par veckor i början av varje manus så jag får en flygande start. Jag är dessutom en snabbskrivare, så om jag är borta ett par veckor så är halva boken gjord. Är jag hemma så skriver jag några timmar varje dag, inte så länge, men jag skriver som sagt fort, så jag får ner rätt mycket på den tiden.

Skriver du direkt i datorn eller skissar du först med penna och papper?

Aldrig på papper! Då skulle jag aldrig bli klar och jag skulle antagligen inte kunna läsa vad jag skrivit …

Hur och när vet du att en idé håller för en bok?

Det vet jag ju egentligen inte, men jag har en känsla av att det funkar. Kan inte riktigt förklara det, men det är något som säger mig att det jag gör är bra.
Jag drar alla mina idéer med min förläggare och han kan ha input om hur strukturen ska se ut eller hur jag kan lyfta fram en karaktär eller ta bort någon annan.
Dessutom tror jag att vi människor är rätt lika och det jag gillar, gillar antagligen många fler. Och jag gillar ju mina historier!

Hur lägger du upp själva arbetet med en bok?

Jag har lärt mig att göra en struktur först. Ska det vara en rak historia från A till Ö? Ska jag ha kursiva kapitel? Prolog? Flera karaktärers synsätt eller en allvetande berättare?
När jag har det på plats är det enklare att lägga upp själva storyn. Jag gör också ett galleri där jag skriver upp alla viktiga karaktärer och deras egenskaper och utseende. Man kan tro att man minns vad någon har för hårfärg eller vad någons sambo heter, men oj vad det är lätt att glömma.
Ibland går jag in på sajter där man kan plocka ner bilder och väljer ut hur de ska se ut. Allt för att underlätta för minnet.

Hur gör du med rena fakta-grejer?

Jag researchar det som behövs.
Intervjuade en kvinna som drev katthotell när jag skulle skriva Katthotellet vid kusten.
För En av fyra har jag en kvinna som varit utsatt för misshandel som hjälpt mig med inifrånperspektivet, något jag som tur är, inte har. Där kan man säga att journalistkunskaperna kommer väl till pass.
Annars är Google din bästa vän för att kolla upp rent historiska saker. Inför Katthotellet läste jag på om finska krigsbarn och intervjuade min mammas sambo om bohuslänsk dialekt.

Hur lång tid tar det för en bok att bli till? Från idé till färdigt manus?

Idén kan jag värka på ett tag, säkert ett par månader, och de kommer oftast när jag håller på med något annat manus, så det överlappar varandra.
Att skriva en bok tar ett par månader för mig, om man räknar rent manusskrivande, sedan tillkommer att förläggaren ska läsa och man skriver eventuellt om och sedan redigering, vilket tar ungefär en månad.

Kan alla skriva? Går det att öva upp? Eller är det en gåva?

Självklart går det att öva upp, men kan också vara en gåva.
Jag lär mig ständigt nya angreppssätt och stilistiska grepp men tror jag har någon inneboende känsla för en bra historia och för hur den ska disponeras.
Det är bra om man har en bra känsla för att berätta en historia så man vet hur man ska få till dramaturgin.
För att en roman ska hålla fast läsare är det bra om det finns intressanta karaktärer, konflikter, överraskande vändningar och upp -och nedgångar. Det kan man absolut lära sig genom att läsa böcker i ämnet och genom att skriva mycket.
Se hur andra har gjort, fundera på varför en viss historia griper mig. Om en författare säger att de inte läser böcker, då blir jag skeptisk…

Vi tackar Jessika för att hon tagit sig tid att besvara alla våra nyfikna frågor!

Förutom i fysiska bokhandlares hyllor hittar du Jessika Deverts böcker här!

Bokus
Adlibris
Bokon
Storytel
Nextroy